Var tvungen att äta lite...   

Tiara är en korsning nordsvensk brukshäst och fullblod, en tjuvparning som skulle på slakt men Karlgrens hade en hästauktion hos grannen så där köpte vi henne. 14 Juni 1992 var en av dom lyckligaste dagarna i mitt liv, då Tiara blev min. Min styvpappa skulle leda hem henne, han åkte på skorna bakom henne när hon sprang hem. Tiara hade gått på lösdrift hela sitt liv och var helt ohanterad. 1.57 cm hög med enorm vilja och tjurig som synden...

Hon blev det viktigaste i mitt liv för en låååång tid frammåt...

Vi tävlade både hoppning och dressyr vi har haft otroligt roligt tillsammans jag och Tiara, vi har gjort allt....

Vi har:

*Skenat mot ett tåg...

* blivit avskavd mot tallar

*hoppat 1.10 barbacka

*blivit avkastad många gånger( skruvade bocksprång med stuts)

*badat i lule älven många gånger....väldigt roligt...

Många minnen finns det med min underbara häst...

Minns när jag skulle köra in henne, inkörningen bestod av att jag satte på sele och kopplade dit vagnen sen ut och köra, det gick alldeles utmärkt... vi har t.o.m kört timmer i skogen med min fina häst. När jag flyttade hemifrån så blev Tiara kvar hemma hos mamma...hon lever som en glad pensionär där än...

När jag flyttade så blev det en period på ca 7 år som jag inte hade egen häst men jag hjälpte andra i stället....

2002 i januari köpte jag en egen häst igen, Västerbo Plus, ett varmblod som jag köpte av min vän Jessica...

Nu kaffe rast och baka lite bullar...

När Gunilla hade flyttat med hästarna så följde jag ibland med en av mina tjej kompisar till Bränna ridskola, på den tiden var det riktigt fint där med hinderbanan ute och massa fina hästar. Fick redan då en favorit som hette Rutella, ett gotlandsruss. Red för en gammal militär, minns inte vad han hette men tror att det var Enar... han var stenhård men bra. Kommer ihåg att jag red en tjurig ponny vid namn Cornelia och oj vad vi slogs och ridläraren skrek...

Sen på sommarlovet mellan fyran och femman så började jag vara mycke i sunderbyn hos olika "travgubbar" och hjälpa till, det var att mocka och smörja grejjer. Man stod i sadelkammaren och luktade på alla saker och bara njöt och man var överlycklig om man fick mocka lite skit. På den tiden var det kratta och spade som gällde, inga grepar här inte.

Började vara i sunderbyn hos stall BoMa, där fanns det en gubbe som hette Assar Karlsson ( fick veta nyligen att han var ju en gammal proffstränare) han hade två kallblod och ett varmblod. Donna hette varmblodet, Doskelina och Helge sjurson hette nordisarna. Jag föll för Helge han var stor (1.70) svart med massa man och svans. Otroligt snäll, hade ingen sadel så jag red alltid barbacka. Sen i samma veva så började jag mgås med en tjej som hette Hanna hon hade en ponny som visade sej vara Rutella, ridskole ponnyn från Bränna karin. Så jag cyklade 8 km enkel väg varje dag hela sommaren till Hanna och Rutella och vi gjorde ALLT med ponnyn. Vi badade byggde hinderbanor på gräsmattan. Vi hade ridtävlingar och hoppade diken med tre stycken på ryggen. Ja vi hade alla sorters tävlingar med den ponnyn. Sist jag pratade med Hanna ca 2 år sen då levde Rutella fortfarande hon var 38 år gammal då..

Kring 1990 så började jag vara mycke hos en annan travgubbe, Irving, han bodde alldeles brevid mej hade bara ca 3 km ( det var ju  nära mot för förr ) att cykla. Han hade en nordis, Ran Blank som Harry hjärt fött upp och så hade han fem varmblod. Tre av hästarna var hingstar... Där var jag själv och fick husera som jag ville med hästarna, jag mockade och red och Irving lärde mej köra. Han hade ett sto efter Shatter Way som hette Mitzi Way, det blev som "min" häst. Jag gjorde ALLT med henne, inklusive föll av, stegrade över hoppade utan henne över diken...

Många saker gjorde jag där....inte så kloka saker jämmt men jag lärde mej nått....

Minns bla en av hästarna, Zapur, han stack alltid när man skulle kliva upp. Så i stallet fanns en garage port som man drog upp med ett snöre. Så jag drog ner porten, sadlade hästen och klev upp i stallet medans han stod kvar i kedjorna, sen släppte jag lös han och drog upp garageporten. Ut for hästen i full fart och till vänster där vägen gick, jag duckade ( för att inte slå huvudet) och höll fast i manen. När han väl var ute så var han jätte fin och snäll att rida....

Ran Blank, nordis hingsten, han var black och normal stor, men ack så stark. Irving hade en egen rundbana i sand uppe i skogen. Första gången jag skulle rida han så han jag precis kliva upp så stack han, i full galopp upp till skogen på rundbanan. Jag drog och slet allt vad jag hade men inte fick jag stopp på hingsten. Efter att ha farit runt runt som en idiot där i skogen efter MÅNGA varv så då gick han hem... red inte han nån fler gång hade träningsvärk i flera dagar efter den turen.

1992 fick jag då min första egna häst Tiara...

Tiara våren 2010.... hon lever än och är 23 år gammal    hon har funnits i familjen sen hon var 3 år och bor hemma hos min mamma..

Har funderat mycke på hur mitt häst intresse blev så stort, har bara kommit fram till att det är i blodet, jag andas, lever och bara avgudar dessa fina varelser....

Mitt första möte med häst var faktiskt i Börjeslandet, inte så långt i från där jag bor nu, min pappa skulle filma mej och mamma, jag var väl kring ett år, har vita fina kläder på mej. Och så helt plötsligt så sticker jag, har ju sett en stor brun häst i en hage. Helt tokig blev jag i hästen, det var nog där det började....

Sen så när jag var kring 5 år så jobbade min pappa på ssab, med bla Börje "pangen" Johansson, då jobbade han med en man som hette Mats Bränvall, han hade travhästar ute på hertsö stalldrängar. Mats hade ett sto som var svart/brun och liten, men hetsig som bara den. Hon var mer vild än tam men älskade barn. Den skulle jag få rida på, pappa var jätte nervös och Mats lugnade han med att det går bra ska du se. Barbacka efter en snöig väg, jag minns det som igår, kylan ute, knastret från hovarna i snön, värmen från hästen som gick genom overallen på mej och så lukten och den långa svarta manen som jag höll mej fast i....och såååå snäll hon var.....

1987 flyttade mamma och jag  och min styvpappa till sävastnäs, mellan sunderbyn och boden.  Där bodde en kvinna som hette Gunilla Larsson, hennes pappa var doktor. Hon hade en stor svart hingst som var efter Imperator, efter Peter Erikssons hopphäst. Han hette Zorator och var 5 år. Jag minns första sommaren, en sen sommar kväll, jag var ute och lekte. Ser en stor svart häst som såg ut som en riktig sagohäst, jag gick genom skogen och tittade när hon red på en äng, blev helt paralyserad.... Började vara hos Gunilla och hon köpte in en treårig korsningsponny, en hingst som hete Nice'n Cosby. Mitt jobb ( med hjälp av henne) blev att rida in honom. Oj vad jag lärde mej mycke, kanske inte bästa sättet för en liten tjej att lära sej  men det gav otroligt mycke... Cosby blev årets c-ponny 1994 i just hoppning. Han var ca1.35 och vi löshoppade honom 1.50 ska visa bilder... en jätte fin ponny. Gunilla flyttade till flyinge och tog med sej båda hästarna 1989, där hon skulle jobba.

Fortsättning följer......

Jag och Kaxe volo 1994, en gammal travare som Kurt-ove Westerdahl hade haft....