Undra varför man startar och tävlar med travhästar??? Jag menar, jag blir ju ruskigt nervös. Det är så illa att när jag står vid banan i samband med själva tävlandet, mår jag så illa att jag nästan kräks... Jag tänker varje gång att: Varför utsätter jag mej för detta?

Likadant var det då jag tävlade i hoppning och dressyr, det var därför jag slutade. Började glömma bort banan och vilket hinder som kom här näst.

Så med Livi är nervositeten ännu värre för man vet aldrig vad hon hittar på. Hon har så himla mycke humör och egen vilja... Nixon är enklare han gör ALLTID sitt bästa. Han gör vad han kan medans Livi gör vad hon känner för.

Det som är skönt med att man inte kör själv, är att man kan inte påverka vad som händer när kusken far i väg. Kuskarna som kör mycke är så skickliga och rutinerade att man behöver bara oroa sej hur hästen ska sköta sej :)

Nä nu blir det stallet och fixa i ordning tävlingsgrejjerna. När jag var i Umeå så köpte jag nytt selunderlägg och skrytluva. Det ska Livi få ha i morgon. Håll tummarna nu alla mina vänner...